"man inser inte vad man har förens man förlorar det"
visst är det sjuk att något måste hända, innan man faktiskt inser vad man har.
man behöver sig en tankeställare ibland. jag blir arg när jag tänker på det
hur bra har vi egentligen inte det? vi har en familj som alltid finns där, samma sak med vänner. ett hus att bo i, mat på bordet varje dag,kläder att ha på oss, och vi går i skolan.
men vad händer om någon i familjen eller någon av vännerna försvinner en dag. huset, maten, kläderna och skolan inte finns där längre. vi kommer ånga oss att vi inte tog vara på sakerna. men vad gör vi?
jo vi tar allting förgivet. vi klagar över någon tröja som vi vill ha, att maten är äcklig, skolan bara tar en massa tid och skolkar, bråkar med vännerna för något missförstånd osv.
det jag vill ha sagt är, ta en dag där ni verkligen tänker på allt ni gör. tänk på att det inte alltid är så självklart att alla kommer finnas där för dig en dag. klaga inte över att eran kudde är för platt eller för eran mamma inte vill köpa de dära byxorna för 1000 kr.
ta vara på era liv, en dag kanske ni mister allt.