kärlek




De talar till mig som om jag förlorat förståndet. En sjukling. En krympling. Jag som knappt ens upplevt allergi.
De talar till mig, en morgon, som om jag är i behov utav assistans, hjälp i vardagen. Som om jag var okapabel
till vardagssysslor.De räcker mig kryckor, göder mig med lättsmält föda, talar med långsam, lågmäld röst och
klappar mig försiktigt på vänsteraxeln. De pratar om hur synd det är. Hur synd det är om mig. De talar om hur
ledsna det är utan hänsyn till att jag är i rummet. De står rakt framför mig och suckar. Omfamnar varandra.
Tårar upp. Torkar sig i varandras skjortor. Snyter sig i skinnet.
En morgon, vaknar jag upp i en verklighet där jag inte längre är kapabel att göra det jag än gång minns som vardag.I flera år framöver tar jag hjälp, talar inte, reser mig utan stöd, ser till att alltid vara försiktig. Anpassad till min parallella verklighet. Lider plågsamt i tystnad. Vem kan jag prata med om att alltingkänns förjävligt, då jag såfort jag gapar smått,
får en sked i käften. Då jag varje gång jag häver mig upp på egen hand, blir nedslagen till marken utav de som kallar sig för
hjälpsamma. Jag har en krycka i anus och allt är officiellt accepterat.I flera år, anpassar jag mig efter vad andra intalat mig.
Ord från människor omkring mig. Ord som är falska.
Får man säga, att det är såhär man kan uppleva att en del utav samhället präglar oss? Du är inte kapabel. Du är inte bra nog. Inte fin nog. Du passar inte in. Du kan inte alls. Ett samhälle som kapar benen på oss.
I ett informationssamhälle är det svårt att urskilja vad som är eget. Vilka tankar, värderingar och åsikter är mina?
Vilka står jag för, och vilka tänker jag på just för att de inpräntats?
I ett samhälle med tätlevande människor med uttalade åsikter, minspel och kroppsspråk, tappar jag lätt bort hur jag vill
föra mig. Hur jag vill tala. Hur jag vill uttrycka mig. Istället följer jag strömmen. Reser mig om alla andra gör det.Skrattar
om alla andra tycks ha roligt. Sväljer du fisken hel, gör jag det också.Då måste det vara jag som förstått det fel sedan innan.
I högljudda städer skriker jag när jag hälsar.I hemstaden hälsar jag knappt i hissen.
Varje morgon har du ett val. Valet att själv ge dig dagens information, eller att låta omvärlden pracka på dig deras info.
Varje morgon har du möjlighet att välja ditt eget ideal. Dina värderingar. Vad är viktigt för dig idag? Vad känner du idag?
Vem vill du vara? Hur vill du känna? Där och då väljer du det som du vet stärker dig. Det som gör dig gott.
Jag är vacker. Idag är en bra dag. Jag ska skratta mycket idag. Idag kommer va en rolig jävla dag. Jag är grym!
Kasta kryckorna, slit av munkaveln, vänd ryggen åt skitsnack och sök dig till de som ger dig nära till skratt.
Min vägledning brukar vara denna, – “på en öde ö, där jag är i sällskap med mig själv och endast mig själv,
hur hade jag kännt då? hur hade jag resonerat när ingen ser på, ingen kan tycka och tänka till eller influera?”
Oftast är jag då skitsnygg, ser inget fel i att kissa utomhus, svär högt och döljer inga skavanker. För det är så jag vill ha det.

texter med pricken över i:et.

dollyblond.se

Kommentarer

skriv din kommentar här:

ditt namn:
Kom ihåg mig?

din e-post: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0